Av Signe Melters Pedersen
Man kan kanske tro att min begeistring över mina dykarupplevelser vid Mantaray Island beror på att vi fick sett an massa Mantarays där, men så var faktiskt inte fallet eftersom det dessvärre var utanför säsong (säsongen för den majestätiska rockan är maj till oktober). Detta gjorde nu inte dykningen mindre fantastisk; vi fick ett minne för livet!
Strax efter att vi hade anlänt till ön berättade en dykinstruktör om dykmöjligheterna och vad han hade sett dagen innan. Sättet han beskrev det på gjorde oss omedelbart helt sålda och vi kände oss lika omedelbart tvungna att själva prova. Om en erfaren dykare är så uppriktigt upphetsad, så måste det finnas något speciellt... Och vi skulle inte ångra vårt beslut.
Vi gav oss av på morgonen direkt efter frukost och åkte ut med båt och hade nått öppet hav efter 45 minuter. Inget fanns i närheten utöver ett par pyttesmå öar långt ute vid horisonten. Havet såg nästan svart ut och först hade vi inte riktigt lust att hoppa i. Så skiftade vattnet plötsligt färg och blev helt klart! Det var cirka 18-20 meter djupt men så klart att vi kunde se bottnen och korallerna vi skulle ta oss ner till. Vi skyndade oss att få på vår utrustning och så hoppade vi i. Vi hade inte våtdräkt för vattnet var runt 30 grader på ytan och cirka 21 grader på 18 meters djup.
Redan första dyket var helt underbart vackert. Där var flotta koraller och fisk överallt och just innan vi skulle upp igen så simmade en liten haj förbi. Det var bara en vitfenad revhaj och inte mera än en meter lång så där var ingen anledning till oro. Glada var vi i vilket fall, för detta hade vi sett fram emot att få se. Vi var åter ombord och åkte en liten bit vidare, inte långt, och så hoppade vi i för en andra runda.
Andra dyket var ännu bättre än det första. Redan från ytan kunde vi se flera hajar simma runt nere vid havsbottnen och på en halvtimmas dyktur lyckades vi få syn på 40-50 hajar. De simmade omkring i små grupper om tre till fem stycken och var mer eller mindre helt ointresserade av oss. De två dykinstruktörerna hade med sig en plastflaska ner och klämde på den så att det gav ett ljud, vilket drog hajarna till sig. Det lär låta ungefär precis som hajar som äter. Det drar dem väldigt tätt inpå, upptäckte vi… Tack och lov var de inte så stora.
Vi såg framför allt vitfenade revhajar och även ett par svartfenade och någon enstaka av de lite större gråfenade. De flesta var aldrig längre än en och en halv meter och jag skulle nästan kunna kalla dem lite söta. I alla fall var det en fantastisk upplevelse. Återigen såg vi en massa koraller och fiskar överallt omkring oss. Jag tror faktiskt att det är något av det vackraste jag någonsin har sett.
Läs om dykarkurser på Mantaray Island här.
Redan på väg hem från Fiji får man lust att återvända och jag kan knappt vänta tills nästa gång jag får möjlighet att komma tillbaka. Och det gäller både ovanför och under vattenytan!
Strax efter att vi hade anlänt till ön berättade en dykinstruktör om dykmöjligheterna och vad han hade sett dagen innan. Sättet han beskrev det på gjorde oss omedelbart helt sålda och vi kände oss lika omedelbart tvungna att själva prova. Om en erfaren dykare är så uppriktigt upphetsad, så måste det finnas något speciellt... Och vi skulle inte ångra vårt beslut.
Vi gav oss av på morgonen direkt efter frukost och åkte ut med båt och hade nått öppet hav efter 45 minuter. Inget fanns i närheten utöver ett par pyttesmå öar långt ute vid horisonten. Havet såg nästan svart ut och först hade vi inte riktigt lust att hoppa i. Så skiftade vattnet plötsligt färg och blev helt klart! Det var cirka 18-20 meter djupt men så klart att vi kunde se bottnen och korallerna vi skulle ta oss ner till. Vi skyndade oss att få på vår utrustning och så hoppade vi i. Vi hade inte våtdräkt för vattnet var runt 30 grader på ytan och cirka 21 grader på 18 meters djup.
Redan första dyket var helt underbart vackert. Där var flotta koraller och fisk överallt och just innan vi skulle upp igen så simmade en liten haj förbi. Det var bara en vitfenad revhaj och inte mera än en meter lång så där var ingen anledning till oro. Glada var vi i vilket fall, för detta hade vi sett fram emot att få se. Vi var åter ombord och åkte en liten bit vidare, inte långt, och så hoppade vi i för en andra runda.
Andra dyket var ännu bättre än det första. Redan från ytan kunde vi se flera hajar simma runt nere vid havsbottnen och på en halvtimmas dyktur lyckades vi få syn på 40-50 hajar. De simmade omkring i små grupper om tre till fem stycken och var mer eller mindre helt ointresserade av oss. De två dykinstruktörerna hade med sig en plastflaska ner och klämde på den så att det gav ett ljud, vilket drog hajarna till sig. Det lär låta ungefär precis som hajar som äter. Det drar dem väldigt tätt inpå, upptäckte vi… Tack och lov var de inte så stora.
Vi såg framför allt vitfenade revhajar och även ett par svartfenade och någon enstaka av de lite större gråfenade. De flesta var aldrig längre än en och en halv meter och jag skulle nästan kunna kalla dem lite söta. I alla fall var det en fantastisk upplevelse. Återigen såg vi en massa koraller och fiskar överallt omkring oss. Jag tror faktiskt att det är något av det vackraste jag någonsin har sett.
Läs om dykarkurser på Mantaray Island här.
Redan på väg hem från Fiji får man lust att återvända och jag kan knappt vänta tills nästa gång jag får möjlighet att komma tillbaka. Och det gäller både ovanför och under vattenytan!
