Det är fortfarande mörkt när jag väcks av ljudet från ropande guider. Deras rop blandas med höga grymtningar. En flodhäst har tagit sig in i vårt camp. Jag blir plötsligt mycket medveten om den tunna tältduken som är det enda som skiljer mig från den tonstunga djuret med sitt oberäkneliga och hetsiga temperament. I nattens allra mest kompakta mörker rör sig de stora djuren upp på land för att beta – och de tar sällan hänsyn till att det står tält på gräset. Till min stora lättnad lyckas guiderna skrämma bort flodhästen. Puh! De sista grymtningarna låter nästan missnöjda innan det åter blir tyst.
Jag tar en titt på mobilen. Den har varit på flight mode och helt oanvändbar sedan jag kom fram till Botswana. Här handlar det om att koppla bort den moderna världen och istället kolla upp sig mot Moder Natur. Mobilens enda funktion är att berätta för mig när det är dags att vanka.
Klockan är strax före 05 och om en kvart ringer alarmet, så jag kan lika gärna gå upp. I den afrikanska bushen börjar vi dagen tidigt för att få ut det mesta av upplevelsen. Under Afrikas heta middagssol gömmer sig nämligen djuren. Jag sticker försiktigt ut huvudet ur tältet och lyser runt med pannlampan, precis som jag blivit instruerad att göra för att undvika att stå öga mot öga med vilda djur i mörkret. Kusten verkar klar. Nu kan jag hitta vägen till morgonkaffet under stjärnhimlen, det knastrande lägerelden och en tur på ”Douglas”, som de så fint döpt hålet i marken med en toalettbräda över, ett skynke som avskärmning och spaden som används för att täcka igen.
Dagen innan var jag på min första game drive i Khwai i Okavangodeltat – området där vi nu campar vilt. Redan på den första turen blev jag helt tagen av Botswanas mångfald av djur - gaseller, antiloper, zebror och bufflar betade på savannen, medan girafferna sträckte sig efter trädens högsta grenar. Vi stannade vid ett vattenhål och såg solen gå ner över flodhästarna, som började röra på sig i vattnet för att göra sig redo att gå upp på land i mörkret.
Under de följande dagarna lägger jag till fler och fler djur på listan. Bakom varje krök väntar en ny fascinerande syn. Jag kommer nära stora lejon som smyger förbi vår jeep och får oss att sitta helt stilla av spänning. Jag möter enorma elefanter som blockerar vägen och som stampar hotfullt för att skydda sina ungar. Jag ser vilda afrikanska hundar krypa ihop i regnet och sedan ge sig ut på en våldsam jakt när ovädret avtar – ett ögonblick som till och med de mest safari-erfarna i gruppen är hänförda över. Då förstår jag att jag bevittnar något helt unikt.
Jag ser hyenaungar när de försöker bita sönder våra däck, giftiga ormar på vägen i mörkret och inte minst två leoparder som får mig att höja armarna i luften av ren glädje. Räknar jag in den noshörning jag såg i ett reservat de första dagarna går ekvationen ihop: Jag har nu upplevt ”The Big Five” – och mycket, mycket mer. Botswana är verkligen landet som bara fortsätter att ge.
Dag för dag sjunker jag in i en rytm där vi går upp innan solen, skumpar fram på dammiga grusvägar i vår jeep, morgon och eftermiddag, tar en tupplur i skuggan under de hetaste timmarna och avslutar kvällen med middag, kalla öl och samtal vid elden under stjärnhimlen. Till och med elefantbajs läggs på elden för att hålla myggen borta. Här ute, där hyenorna ylar, flodhästarna grymtar och jag ständigt luktar av rök från lägerelden, känner jag mig på ett märkligt sätt oändligt hemma.
Jag tänker på vår lokala agents ord: ”När Afrika väl finns i ditt blod, finns ingen väg tillbaka.” Det verkar som om Afrika nu har letat sig in i mitt blod.
Jag tar en titt på mobilen. Den har varit på flight mode och helt oanvändbar sedan jag kom fram till Botswana. Här handlar det om att koppla bort den moderna världen och istället kolla upp sig mot Moder Natur. Mobilens enda funktion är att berätta för mig när det är dags att vanka.
Klockan är strax före 05 och om en kvart ringer alarmet, så jag kan lika gärna gå upp. I den afrikanska bushen börjar vi dagen tidigt för att få ut det mesta av upplevelsen. Under Afrikas heta middagssol gömmer sig nämligen djuren. Jag sticker försiktigt ut huvudet ur tältet och lyser runt med pannlampan, precis som jag blivit instruerad att göra för att undvika att stå öga mot öga med vilda djur i mörkret. Kusten verkar klar. Nu kan jag hitta vägen till morgonkaffet under stjärnhimlen, det knastrande lägerelden och en tur på ”Douglas”, som de så fint döpt hålet i marken med en toalettbräda över, ett skynke som avskärmning och spaden som används för att täcka igen.
The Big Five - och mycket mer
Om inte mobilens brist på funktion fick mig att koppla bort från vardagen, så gör i alla fall campingförhållandena det. Här i den afrikanska bushen har jag verkligen kastat mig ut i ”wild camping” – i ordets allra renaste bemärkelse.Dagen innan var jag på min första game drive i Khwai i Okavangodeltat – området där vi nu campar vilt. Redan på den första turen blev jag helt tagen av Botswanas mångfald av djur - gaseller, antiloper, zebror och bufflar betade på savannen, medan girafferna sträckte sig efter trädens högsta grenar. Vi stannade vid ett vattenhål och såg solen gå ner över flodhästarna, som började röra på sig i vattnet för att göra sig redo att gå upp på land i mörkret.
Under de följande dagarna lägger jag till fler och fler djur på listan. Bakom varje krök väntar en ny fascinerande syn. Jag kommer nära stora lejon som smyger förbi vår jeep och får oss att sitta helt stilla av spänning. Jag möter enorma elefanter som blockerar vägen och som stampar hotfullt för att skydda sina ungar. Jag ser vilda afrikanska hundar krypa ihop i regnet och sedan ge sig ut på en våldsam jakt när ovädret avtar – ett ögonblick som till och med de mest safari-erfarna i gruppen är hänförda över. Då förstår jag att jag bevittnar något helt unikt.
Jag ser hyenaungar när de försöker bita sönder våra däck, giftiga ormar på vägen i mörkret och inte minst två leoparder som får mig att höja armarna i luften av ren glädje. Räknar jag in den noshörning jag såg i ett reservat de första dagarna går ekvationen ihop: Jag har nu upplevt ”The Big Five” – och mycket, mycket mer. Botswana är verkligen landet som bara fortsätter att ge.
Dag för dag sjunker jag in i en rytm där vi går upp innan solen, skumpar fram på dammiga grusvägar i vår jeep, morgon och eftermiddag, tar en tupplur i skuggan under de hetaste timmarna och avslutar kvällen med middag, kalla öl och samtal vid elden under stjärnhimlen. Till och med elefantbajs läggs på elden för att hålla myggen borta. Här ute, där hyenorna ylar, flodhästarna grymtar och jag ständigt luktar av rök från lägerelden, känner jag mig på ett märkligt sätt oändligt hemma.
Jag tänker på vår lokala agents ord: ”När Afrika väl finns i ditt blod, finns ingen väg tillbaka.” Det verkar som om Afrika nu har letat sig in i mitt blod.
