Från Marrakech till Atlasbergen – starten på ditt trekkingäventyr i Marocko
Jag hade aldrig tidigare satt min fot i Marocko, och när jag föreställde mig landet gick mina tankar direkt till den livliga souken i Marrakech med smala labyrintgator som jag tänkte skulle dofta av läder och kryddor i mängder. Jag föreställde mig också färger överallt – i form av färska frukter, glaserad keramik och alla möjliga små prylar. För att inte tala om ljuden från en marknadsplats, där snabba affärer, prat i alla riktningar och musik blandas i ett härligt kaos.
Och vet du vad… min bild stämde helt när vi landade mitt i Marrakech. Det livliga tempot la sig dock snabbt när vi nästa morgon påbörjade vår första vandringsdag mot toppen av Mount Toubkal. Marrakech är en perfekt startpunkt för en resa till Atlasbergen och bjuder på sevärdheter som Jemaa el-Fnaa och de ikoniska soukerna.
I bussen på väg mot Atlasbergen strömmar marockansk musik ur högtalarna. Du känner säkert igen känslan när du landar i ett nytt land och alla intryck sköljer över dig på en gång. Man är ganska trött, men också förväntansfull! Precis så är det här, där vi sitter i bussen, lite sega efter gårdagens resdag. Vi gäspar i omgångar, till vi plötsligt lyfter blicken mot de snötäckta bergstopparna vid horisonten. Det pirrar i kroppen, för NU är äventyret verkligen igång! Atlasbergen är ju kända för sina dramatiska landskap och är ett av de bästa områdena för trekking i Marocko.
Trekking i Atlasbergen – första stegen mot Mount Toubkal
Vi kliver av bussen, hälsar på våra lokala guider, smörjer in oss med solkräm, snörar kängorna ordentligt – och så är vi redo att ge oss av. Bra vandringskängor och lager-på-lager-kläder är ett måste, då temperaturen kan skifta mycket mellan dag och natt i bergen.
Redan på flygplatsen bestämde min pojkvän och jag oss för att gå helt off-grid under den kommande veckan, så vi valde bort att köpa ett lokalt SIM-kort. Ramarna är trygga, så vi tar chansen att koppla bort allt. Ingen täckning, inga notiser, inga mejl, inga störningar. Det gör trekking i Atlasbergen till en perfekt digital detox och en chans att verkligen vara närvarande i naturen.
De första dagarna har vi nästan stigarna helt för oss själva. Vi är 17 personer i gruppen, vissa reser i par och andra solo. Vi behövde förstås komma igång, men jag märker snabbt att dynamiken i gruppen är riktigt bra, trots den stora åldersspridningen. Den yngsta är 24 år och den äldsta 65, så det är verkligen en härlig blandning. En gruppresa till Toubkal passar faktiskt både soloresenärer och par som vill uppleva något aktivt tillsammans.
Livet i berberbyar och gemenskap på vandringen
Vår första natt spenderar vi i Ait Aissa, en liten by som känns genuin och nästan orörd av turism. Vi delar upp oss i två sovsalar och försöker organisera oss så gott det går. Har du gjort trekking eller rest med ryggsäck tidigare vet du att det ofta tar några dagar innan man hittar sitt flow och blir vän med sin packning. Är du lite ostrukturerad (som jag) kanske det aldrig blir helt perfekt jämfört med de mer strukturerade (min pojkvän), men man lär sig i alla fall att hantera sitt eget lilla packningskaos. Och det räcker långt. Här får du också en inblick i det lokala livet i små berberbyar i Atlasbergen.
För varje dag som går slappnar vi av mer i gruppen i takt med att vi lär känna varandra. Vi blir serverade fantastisk mat i bergen – allt från soppor och traditionell tagine till tonfisksmörgåsar, färsk sallad och såklart det lokala myntateet som hör till efter varje måltid. Till frukost får vi lokal nutella och kakaodryck, bröd, kakor, ägg, marmelad och till och med gröt – vilket jag inte alls hade väntat mig. Och överraskande nog blir gröten snabbt en favorit, särskilt med honung. Det marockanska köket är en stor del av upplevelsen, med smaker som verkligen sätter sig i minnet.
Höjdpunkter på vandringen till Toubkal
Men låt mig ta dig igenom mina tre största highlights från trekket innan vi når toppen på 4 167 meters höjd.
När vi på fjärde dagen når Imlil möts vi plötsligt av caféer, butiker och riktiga toaletter. Allt det vi varit utan känns plötsligt som lyx. Det är fascinerande hur snabbt man vänjer sig vid det enkla – och hur stort det känns att återvända till det bekanta.
Toppen på Nordafrikas högsta berg
Från Imlil fortsätter vi mot Base Camp, stoppet innan toppen. Vi påbörjar toppbestigningen tidigt på morgonen, och även om solen skiner ligger snön kvar på denna sträcka. YES! Det betyder att vi ska ta på oss crampons – något jag aldrig testat tidigare. Det är som små broddar som fästs på kängorna så att man inte halkar i snön – och de fungerar verkligen. Att bestiga Mount Toubkal kräver ingen teknisk klättring, men rätt utrustning är avgörande för en säker upplevelse.
Vi når toppen – och jag blir djupt berörd. Det är förstås en lättnad att nå målet efter flera dagars vandring, men det som slår mig mest är känslan av att vara lyckligt lottad. Lycklig över att få stå just här, just nu. På toppen av Toubkal, Nordafrikas högsta berg, belönas vi med en utsikt som sträcker sig över hela Atlasbergen.
Läs mer här om vår fantastiska resa till Marocko.
Jag hade aldrig tidigare satt min fot i Marocko, och när jag föreställde mig landet gick mina tankar direkt till den livliga souken i Marrakech med smala labyrintgator som jag tänkte skulle dofta av läder och kryddor i mängder. Jag föreställde mig också färger överallt – i form av färska frukter, glaserad keramik och alla möjliga små prylar. För att inte tala om ljuden från en marknadsplats, där snabba affärer, prat i alla riktningar och musik blandas i ett härligt kaos.
Och vet du vad… min bild stämde helt när vi landade mitt i Marrakech. Det livliga tempot la sig dock snabbt när vi nästa morgon påbörjade vår första vandringsdag mot toppen av Mount Toubkal. Marrakech är en perfekt startpunkt för en resa till Atlasbergen och bjuder på sevärdheter som Jemaa el-Fnaa och de ikoniska soukerna.
I bussen på väg mot Atlasbergen strömmar marockansk musik ur högtalarna. Du känner säkert igen känslan när du landar i ett nytt land och alla intryck sköljer över dig på en gång. Man är ganska trött, men också förväntansfull! Precis så är det här, där vi sitter i bussen, lite sega efter gårdagens resdag. Vi gäspar i omgångar, till vi plötsligt lyfter blicken mot de snötäckta bergstopparna vid horisonten. Det pirrar i kroppen, för NU är äventyret verkligen igång! Atlasbergen är ju kända för sina dramatiska landskap och är ett av de bästa områdena för trekking i Marocko.
Trekking i Atlasbergen – första stegen mot Mount Toubkal
Vi kliver av bussen, hälsar på våra lokala guider, smörjer in oss med solkräm, snörar kängorna ordentligt – och så är vi redo att ge oss av. Bra vandringskängor och lager-på-lager-kläder är ett måste, då temperaturen kan skifta mycket mellan dag och natt i bergen.
Redan på flygplatsen bestämde min pojkvän och jag oss för att gå helt off-grid under den kommande veckan, så vi valde bort att köpa ett lokalt SIM-kort. Ramarna är trygga, så vi tar chansen att koppla bort allt. Ingen täckning, inga notiser, inga mejl, inga störningar. Det gör trekking i Atlasbergen till en perfekt digital detox och en chans att verkligen vara närvarande i naturen.
De första dagarna har vi nästan stigarna helt för oss själva. Vi är 17 personer i gruppen, vissa reser i par och andra solo. Vi behövde förstås komma igång, men jag märker snabbt att dynamiken i gruppen är riktigt bra, trots den stora åldersspridningen. Den yngsta är 24 år och den äldsta 65, så det är verkligen en härlig blandning. En gruppresa till Toubkal passar faktiskt både soloresenärer och par som vill uppleva något aktivt tillsammans.
Livet i berberbyar och gemenskap på vandringen
Vår första natt spenderar vi i Ait Aissa, en liten by som känns genuin och nästan orörd av turism. Vi delar upp oss i två sovsalar och försöker organisera oss så gott det går. Har du gjort trekking eller rest med ryggsäck tidigare vet du att det ofta tar några dagar innan man hittar sitt flow och blir vän med sin packning. Är du lite ostrukturerad (som jag) kanske det aldrig blir helt perfekt jämfört med de mer strukturerade (min pojkvän), men man lär sig i alla fall att hantera sitt eget lilla packningskaos. Och det räcker långt. Här får du också en inblick i det lokala livet i små berberbyar i Atlasbergen.
För varje dag som går slappnar vi av mer i gruppen i takt med att vi lär känna varandra. Vi blir serverade fantastisk mat i bergen – allt från soppor och traditionell tagine till tonfisksmörgåsar, färsk sallad och såklart det lokala myntateet som hör till efter varje måltid. Till frukost får vi lokal nutella och kakaodryck, bröd, kakor, ägg, marmelad och till och med gröt – vilket jag inte alls hade väntat mig. Och överraskande nog blir gröten snabbt en favorit, särskilt med honung. Det marockanska köket är en stor del av upplevelsen, med smaker som verkligen sätter sig i minnet.
Höjdpunkter på vandringen till Toubkal
Men låt mig ta dig igenom mina tre största highlights från trekket innan vi når toppen på 4 167 meters höjd.
- De skiftande landskapen. Varje dag bjuder på nya intryck – från öppna vidder med gröna träd och buskar till röda klippor med snötäckta berg i bakgrunden. Du vandrar genom olika terrängtyper, vilket gör trekking till Mount Toubkal både varierad och visuellt spektakulär.
- Att kunna rensa huvudet och vara i nuet. När tankarna annars snurrar konstant är det en befrielse att bara vara. Ingen mobil, inga nyheter – bara samtal, kaffe och kortspel (Skip-Bo visar sig vara en riktig hit).
- Gruppen, utan tvekan. Ingen grupp är den andra lik, och det gör varje resa unik. Vi har både roliga och djupa samtal längs vägen och kommer på allt möjligt – kanske är det höjden som gör oss lite tokiga.
När vi på fjärde dagen når Imlil möts vi plötsligt av caféer, butiker och riktiga toaletter. Allt det vi varit utan känns plötsligt som lyx. Det är fascinerande hur snabbt man vänjer sig vid det enkla – och hur stort det känns att återvända till det bekanta.
Toppen på Nordafrikas högsta berg
Från Imlil fortsätter vi mot Base Camp, stoppet innan toppen. Vi påbörjar toppbestigningen tidigt på morgonen, och även om solen skiner ligger snön kvar på denna sträcka. YES! Det betyder att vi ska ta på oss crampons – något jag aldrig testat tidigare. Det är som små broddar som fästs på kängorna så att man inte halkar i snön – och de fungerar verkligen. Att bestiga Mount Toubkal kräver ingen teknisk klättring, men rätt utrustning är avgörande för en säker upplevelse.
Vi når toppen – och jag blir djupt berörd. Det är förstås en lättnad att nå målet efter flera dagars vandring, men det som slår mig mest är känslan av att vara lyckligt lottad. Lycklig över att få stå just här, just nu. På toppen av Toubkal, Nordafrikas högsta berg, belönas vi med en utsikt som sträcker sig över hela Atlasbergen.
Läs mer här om vår fantastiska resa till Marocko.
