Resan började med en dag i huvudstaden Amman. Staden var förvånansvärt lugn och inte alls som jag hade föreställt mig. Efter lite sightseeing delade vi upp oss, och jag gick vidare tillsammans med en mamma och hennes vuxna dotter. Vi letade efter lunch, och det dröjde inte länge innan vi blev bjudna på kaffe och te av en lokal restaurangägare. Överallt vi gick blev vi välkomnade. När bilar körde förbi stack folk ut huvudet och ropade ”welcome to Jordan” – det har jag verkligen aldrig varit med om tidigare.
På vägen tillbaka till hotellet passerade vi en vacker port. Vi stannade för att ta en bild, och plötsligt kom husets ägare ut. Vi blev lite ställda och bad om ursäkt, men han log och bjöd in oss och visade runt. En riktigt häftig upplevelse. Amman bjuder också på sevärdheter som citadellet och den romerska teatern, vilket gör staden till en spännande start på resan.
Första vandringsdagen – vacker och varierad natur
Jag var väldigt spänd inför första vandringsdagen, eftersom det var nu jag skulle få en känsla för terrängen, hur krävande det skulle vara och hur vi skulle bo de kommande nätterna. Redan under de första timmarna upplevde vi flera olika typer av landskap. Terrängen varierade verkligen mycket, och det var spännande att vandra i.
Vi hade en lokal guide med oss som kunde rutten utan och innan, samt två åsnor med sina förare. Det var mysigt att ha med åsnorna, och de fanns också där för säkerheten – om någon skulle skada sig kunde en av åsnorna bära personen. Efter en varm och utmanande, men väldigt givande, vandringsdag kom vi fram till vårt läger för natten. En beduinfamilj, som skulle följa oss genom öknen de kommande dagarna, hade redan satt upp tält och var i full gång med att laga middag. På kvällen tändes en lägereld, och vi satt tillsammans och njöt av kaffe, te och något sött. Övernattning i beduinläger är en av de mest autentiska upplevelserna du kan få i Jordaniens öken.
Andra vandringsdagen – tur i oturen
När vi vaknade var det tyvärr mulet, och vi fick rådet att packa ner regnjackan i dagsryggsäcken – vilket visade sig vara klokt. De första timmarna vandrade vi i tät dimma och regn. Det var förstås lite synd, men vi höll humöret uppe, och efter lunch sprack det upp och solen tittade fram. Då möttes vi av fantastiska vyer, och energin steg snabbt. Vår guide hade dock fått mindre roliga nyheter inför natten.
Ett oväder var på väg, och han ansåg att det inte var säkert att sova i tält, eftersom kraftigt regn kan orsaka jordskred i området. Vår beduinfamilj var då otroligt generös och bjöd hem oss alla 14 så att vi kunde sova inomhus. Vi var både tacksamma och glada över den unika möjligheten att få se hur de bor. Kvällen tillbringades med samtal, te och gemenskap i deras hem, där vi sov tryggt och torrt. Mötet med lokalbefolkningen är en stor del av en resa till Jordanien och ger en djupare förståelse för kulturen.
Tredje vandringsdagen – en helt unik kväll
Den tredje vandringsdagen beskrevs i programmet som den tuffaste, och det var den också – men humöret var på topp, vädret fint och dagen blev till slut den bästa av alla. Framåt eftermiddagen nådde vi det coolaste lägret jag någonsin sett. Det kändes nästan som att vara på en annan planet – som en slags rymdcamp mitt i öknen.
Vi satt runt elden och åt middag medan solen gick ner. Beduinfamiljen hade tänt lyktor runt lägret, vilket skapade en magisk stämning. De sjöng och dansade för oss, och vi ville såklart ge något tillbaka. Det enda vi kom på var att sjunga ”Åhhh boogie boogie boogie” – så det gjorde vi. Där stod vi, mitt i mörkret i öknen, dansade i en ring med pannlampor på och sjöng för fullt. Alla hade roligt – både vi och vår beduinfamilj. Att sova under stjärnhimlen i öknen är en upplevelse i sig.
Fjärde vandringsdagen – ankomst till Lilla Petra
Med den goda energin från kvällen innan startade vi vår näst sista vandringsdag. Återigen möttes vi av enastående natur. Efter tre dagar där vi nästan bara sett lokalbefolkning började vi nu närma oss Petra och mötte andra vandringsgrupper längs vägen. Vi gick om varandra om vartannat, vilket ledde till en del skratt. Vid lunch var det dags att ta farväl av åsnorna och de två sönerna från vår beduinfamilj, vilket kändes märkligt efter att ha tillbringat flera dagar tillsammans.
Senare på eftermiddagen nådde vi Lilla Petra, där vi kunde se hur grottor en gång huggits ut i klipporna – mycket imponerande. Vi övernattade i ett lyxigt beduinläger, fick en efterlängtad dusch och njöt av solnedgången från en klippa. Lilla Petra är en mindre känd men minst lika fascinerande del av UNESCO-världsarvet Petra.
Femte vandringsdagen – vi nådde vårt mål: Petra!
Den sista vandringsdagen blev utan tvekan den tuffaste för mig. Fötterna hade varit med om bättre dagar, och blåsorna gjorde rejält ont. Trots det blev även denna dag fantastisk. Vi vandrade cirka åtta kilometer från vårt läger tills vi nådde bakvägen in till Petra. Området är enormt – mycket större än jag hade föreställt mig. När vi kom in bakvägen var det nästan inga andra människor där. Det första vi såg var klostret i Petra, vilket var otroligt imponerande.
Att få uppleva det nästan utan andra besökare gjorde det ännu mer speciellt. Efter att ha vandrat ner för över 10 000 trappsteg nådde vi till slut The Treasury – Petras mest ikoniska sevärdhet. Att runda hörnet och plötsligt stå framför denna syn var helt magiskt. Att vandra in i Petra bakvägen är en unik upplevelse som få turister får uppleva.
Döda havet – avkoppling och lyx
Efter fem dagars vandring genom öknen var vi alla redo för lite lyx och avkoppling. På morgonen åkte vi till Döda havet, där vi checkade in på en härlig resort. Det dröjde inte länge innan vi låg i vattnet och flöt utan ansträngning. Efteråt njöt vi av en välförtjänt drink vid poolbaren. Ett besök vid Döda havet är ett perfekt avslut på en aktiv resa i Jordanien.
Läs mer om vår resa till Petra här.
På vägen tillbaka till hotellet passerade vi en vacker port. Vi stannade för att ta en bild, och plötsligt kom husets ägare ut. Vi blev lite ställda och bad om ursäkt, men han log och bjöd in oss och visade runt. En riktigt häftig upplevelse. Amman bjuder också på sevärdheter som citadellet och den romerska teatern, vilket gör staden till en spännande start på resan.
Första vandringsdagen – vacker och varierad natur
Jag var väldigt spänd inför första vandringsdagen, eftersom det var nu jag skulle få en känsla för terrängen, hur krävande det skulle vara och hur vi skulle bo de kommande nätterna. Redan under de första timmarna upplevde vi flera olika typer av landskap. Terrängen varierade verkligen mycket, och det var spännande att vandra i.
Vi hade en lokal guide med oss som kunde rutten utan och innan, samt två åsnor med sina förare. Det var mysigt att ha med åsnorna, och de fanns också där för säkerheten – om någon skulle skada sig kunde en av åsnorna bära personen. Efter en varm och utmanande, men väldigt givande, vandringsdag kom vi fram till vårt läger för natten. En beduinfamilj, som skulle följa oss genom öknen de kommande dagarna, hade redan satt upp tält och var i full gång med att laga middag. På kvällen tändes en lägereld, och vi satt tillsammans och njöt av kaffe, te och något sött. Övernattning i beduinläger är en av de mest autentiska upplevelserna du kan få i Jordaniens öken.
Andra vandringsdagen – tur i oturen
När vi vaknade var det tyvärr mulet, och vi fick rådet att packa ner regnjackan i dagsryggsäcken – vilket visade sig vara klokt. De första timmarna vandrade vi i tät dimma och regn. Det var förstås lite synd, men vi höll humöret uppe, och efter lunch sprack det upp och solen tittade fram. Då möttes vi av fantastiska vyer, och energin steg snabbt. Vår guide hade dock fått mindre roliga nyheter inför natten.
Ett oväder var på väg, och han ansåg att det inte var säkert att sova i tält, eftersom kraftigt regn kan orsaka jordskred i området. Vår beduinfamilj var då otroligt generös och bjöd hem oss alla 14 så att vi kunde sova inomhus. Vi var både tacksamma och glada över den unika möjligheten att få se hur de bor. Kvällen tillbringades med samtal, te och gemenskap i deras hem, där vi sov tryggt och torrt. Mötet med lokalbefolkningen är en stor del av en resa till Jordanien och ger en djupare förståelse för kulturen.
Tredje vandringsdagen – en helt unik kväll
Den tredje vandringsdagen beskrevs i programmet som den tuffaste, och det var den också – men humöret var på topp, vädret fint och dagen blev till slut den bästa av alla. Framåt eftermiddagen nådde vi det coolaste lägret jag någonsin sett. Det kändes nästan som att vara på en annan planet – som en slags rymdcamp mitt i öknen.
Vi satt runt elden och åt middag medan solen gick ner. Beduinfamiljen hade tänt lyktor runt lägret, vilket skapade en magisk stämning. De sjöng och dansade för oss, och vi ville såklart ge något tillbaka. Det enda vi kom på var att sjunga ”Åhhh boogie boogie boogie” – så det gjorde vi. Där stod vi, mitt i mörkret i öknen, dansade i en ring med pannlampor på och sjöng för fullt. Alla hade roligt – både vi och vår beduinfamilj. Att sova under stjärnhimlen i öknen är en upplevelse i sig.
Fjärde vandringsdagen – ankomst till Lilla Petra
Med den goda energin från kvällen innan startade vi vår näst sista vandringsdag. Återigen möttes vi av enastående natur. Efter tre dagar där vi nästan bara sett lokalbefolkning började vi nu närma oss Petra och mötte andra vandringsgrupper längs vägen. Vi gick om varandra om vartannat, vilket ledde till en del skratt. Vid lunch var det dags att ta farväl av åsnorna och de två sönerna från vår beduinfamilj, vilket kändes märkligt efter att ha tillbringat flera dagar tillsammans.
Senare på eftermiddagen nådde vi Lilla Petra, där vi kunde se hur grottor en gång huggits ut i klipporna – mycket imponerande. Vi övernattade i ett lyxigt beduinläger, fick en efterlängtad dusch och njöt av solnedgången från en klippa. Lilla Petra är en mindre känd men minst lika fascinerande del av UNESCO-världsarvet Petra.
Femte vandringsdagen – vi nådde vårt mål: Petra!
Den sista vandringsdagen blev utan tvekan den tuffaste för mig. Fötterna hade varit med om bättre dagar, och blåsorna gjorde rejält ont. Trots det blev även denna dag fantastisk. Vi vandrade cirka åtta kilometer från vårt läger tills vi nådde bakvägen in till Petra. Området är enormt – mycket större än jag hade föreställt mig. När vi kom in bakvägen var det nästan inga andra människor där. Det första vi såg var klostret i Petra, vilket var otroligt imponerande.
Att få uppleva det nästan utan andra besökare gjorde det ännu mer speciellt. Efter att ha vandrat ner för över 10 000 trappsteg nådde vi till slut The Treasury – Petras mest ikoniska sevärdhet. Att runda hörnet och plötsligt stå framför denna syn var helt magiskt. Att vandra in i Petra bakvägen är en unik upplevelse som få turister får uppleva.
Döda havet – avkoppling och lyx
Efter fem dagars vandring genom öknen var vi alla redo för lite lyx och avkoppling. På morgonen åkte vi till Döda havet, där vi checkade in på en härlig resort. Det dröjde inte länge innan vi låg i vattnet och flöt utan ansträngning. Efteråt njöt vi av en välförtjänt drink vid poolbaren. Ett besök vid Döda havet är ett perfekt avslut på en aktiv resa i Jordanien.
Läs mer om vår resa till Petra här.
