One night in Bangkok
I maj 2024 gav jag mig iväg på ett riktigt äventyr till norra Thailand, där jag skulle utforska de relativt okända regionerna Lampang och Mae Hong Son, för att få lära mig om hur människorna här arbetar för en mer hållbar turism och besöksnäring.
En bekväm och väldigt enkel flygning tog mig direkt från Köpenhamn till Bangkok. Framme i Bangkok var det förmiddag, och jag ägnade den första dagen åt att sova bort jetlagen och njuta av en första, efterlängtad thairätt till lunch. På kvällen utforskade jag Bangkoks otroliga matscen tillsammans med en lokal guide, som tog oss långt bort från huvudgatorna till några väldigt lokala streetfood-serveringar. Där fick vi själva plocka på oss alla råvaror som vi ville grilla, steka och koka, och fick sen massor av olika tillagningskärl som vi själva lagade maten på vid vårt bord. Jag plockade på mig mängder av skaldjur, fisk, grönsaker, nudlar och frukter. Det var ljuvligt gott, så färskt det bara kunde bli, och kostade så gott som ingenting!
Bangkok kräver så mycket mer än en enda jetlaggad dag, men gav mig i alla fall en första (väldigt aptitlig) smak på vad Thailand skulle bjuda på de kommande dagarna.
Möte med djungelns jättar i Lampang
Morgonen efter begav vi oss till flygplatsen igen, där vi hoppade på ett bekvämt inrikesflyg till den nordliga regionen Lampang. Flyget kunde på alla sätt liknas vid västerländsk standard, resan gick snabbt och på en timme hade vi lämnat Bangkoks myller och landat mitt i grönskan och stillheten. Från flygplatsen reste vi direkt till Thai Elephant Conservation Centre. Thailand har en komplicerad historia kring elefanter och hur de har använts i jordbruk och arbete, men sedan många år tillbaka får elefanter inte användas för arbete i något slag. Alla de elefanter som i samband med den nya lagen blev övergivna av bönder och familjer blev mer eller mindre lämnade ute i naturen, där många av dem hade svårt att anpassa sig till det nya, fria livet. I den här enorma nationalparken som vi besökte bodde över hundra elefanter som behövde hjälp med anpassningen till friheten. Besökare får endast vistas i en liten del av den enorma parken på över 1 000 hektar, som i övrigt är helt tillägnad elefanterna, och för att de ska kunna leva ett så vanligt liv som möjligt i frihet. I parken arbetar veterinärer som tar hand om sjuka och skadade elefanter som bor i och runt Lampang, samt många så kallade mahouts, som bor och arbetar i parken för att se till att elefanterna har tillgång till mat och är skyddade från människor och andra djur.
Parken tar bara emot ett litet antal besökare åt gången, och vi tilläts bara bevittna elefanterna på avstånd. Här ska de få leva sitt liv ostört, och besökare får bara vara åskådare i elefanternas vardag. Det var spännande, lärorikt och charmerande att se dessa vänliga jättar lufsa runt mellan gräset på ängarna, den täta skogen och den lugna sjön där de tog sig ett bad, och det var ett fint exempel på hur landet arbetar med transformationen från fångade till fria elefanter.
Vandring bland varma källor och porlande bäckar
Dagen efter begav vi oss ut och vandrade i Chae Son National Park. Parken är framförallt känd för sina naturliga, varma källor med dess helande egenskaper, och här kunde besökare bada fötterna i det varma vattnet för att sen svalka av sig i den kalla, klara floden med bergsvatten som rann genom parken. Här gick det dessutom att hyra en egen liten badstuga för ett par timmar, ett så kallat onsen, för de som ville bada i det näringsrika vattnet i lugn och ro. Efter att ha plaskat runt i vattnet vandrade vi ett par timmar genom parken, som bjöd på höga stigningar, lummig natur, porlande bäckar och välmarkerade vandringsleder.
Parken besöks till största del av thailändare som ville uppleva naturen under några dagar. Många hade med sig egna tält som de satte upp i parken, eller bodde i enkla bungalows som fanns att hyra. Överallt satt familjer på picknickfiltar och njöt av naturen och stillheten, precis som vi svenskar gör när vi lämnar storstaden för skogen på helgerna. Ett besök här är garanterat en lokal upplevelse, som förutom en vacker park, härliga vandringsleder och inbjudande natur även ger dig möjligheten att spendera en dag eller två tillsammans med lokala familjer från närområdet.
Så långt bort från civilisationen vi kunde komma
Från nationalparken begav vi oss rakt upp i bergen, där vi körde genom kurva efter kurva på väg mot vårt nästa mål: tebyn Ban Pa Miang. Den enda nackdelen med hela denna otroliga resa var vägarna, som inte direkt var anpassade för en åksjuk person som mig. Jag knaprade en hel del åksjuketabletter och hade blicken stadigt fäst ut genom vindrutan, medan vi i sakta mak snirklade oss fram på vägarna bland bergen. Längs vägen fanns många rastplatser där vi stannade till för lite proviant, och på ett ställe blev jag tipsad om en dryck mot åksjuka – en plommonsmoothie med salt (!) i. Sötman och saltet ska tydligen hjälpa till att återställa vätskebalansen i kroppen och göra att åksjukan blir mindre påtaglig. Jag slurpade givetvis i mig en hel smoothie, och bestämde mig för att oavsett om det var placebo eller inte, så gick det faktiskt aningen lättare sen!
Väl framme i tebyn kände jag att jag nu befann mig så långt bort från Thailands välbesökta öar i söder som jag över huvud taget kunde komma. Här möttes vi av byns överhuvud, en slags borgmästare, som presenterade sig och byn han var så stolt över. Han berättade, med hjälp av en tolk, att hans by är välkänd över hela landet för att ha en av de bästa tesorterna i Thailand. Här har teplantor odlats i över 200 år, och majoriteten av byns 400 invånare arbetar på något sätt med teproduktion och odling. Utöver te så erbjuder byn också homestay för dem som vill uppleva en nordthailändsk bergsby på nära håll. Flera hus i byn erbjöd mat- och sängplats för besökare, och byn kunde stoltsera med att ha några tusen besökare per år.
Här stannar de flesta besökare vanligtvis en natt eller två, ger sig ut på vandringar i den grönskande omgivningen, somnar till ljudet av djungelns alla djur, dricker te i mängder, deltar i workshops kring teproduktion och andra lokala hantverk, och lär sig mer om hur livet i en thailändsk bergsby kan se ut. Under vår dag här hann vi följa med ut bland teodlingarna, och av arvingen till byns teplantage fick vi lära oss hur man plockar bladen, beroende på vilken typ av te man vill framställa. Vi fick också möta temästaren i by, som visade upp konsten att förvandla de nyplockade bladen till fermenterat te. Det blev inte mer avkopplande och stillsamt än såhär, och jag hade gärna stannat ett par dagar till här för att på riktigt komma ner i varv.
Bland marknadsfynd och stekta spindlar
En av kvällarna spenderade vi i Lampang stad, där helgmarknaden precis hade dukats upp på huvudgatan. Marknadsbesökarna bestod, utöver oss européer, endast av lokala thailändare, och vi väckte en del uppmärksamhet där vi strosade gatan fram, och botaniserade bland kryddor, grillade insekter, lokal konst, hantverk och färggranna kläder. Här var priserna precis så oturistiga som vi hade kunnat hoppas på, och fynden fyllde snabbt upp våra medhavda väskor. Vi avslutade kvällen på en charmig, välbesökt uteservering, med Lampangs flod flytande nedanför, en trubadur som ackompanjerade de spelande syrsorna och välsmakande mat i massor. Lampang – you had me at hello!
Paradiset för naturälskaren
Från Lampang reste vi vidare till nästa region; Mae Hong Son. Här besökte vi bland annat en keramikverkstad som har arbetat med samma produktionssätt och samma ingredienser i över 100 år. I fabriken, som har gått vidare i generationer, fick vi en intressant rundtur där vi lärde oss hur keramiken tillverkas, målas och bränns, och fick möjlighet att köpa med den kända ’kycklingskålen’ hem, som är en känd symbol för just den här regionen. Dessutom hade vi en workshop där alla fick måla sin egen keramik – en rolig aktivitet för alla åldrar!
På vårt tema kring hållbarhet spenderade vi en natt på en alldeles ljuvlig resort, Fern Resort, utanför Mae Hong Son, vars hjärtefråga var ekologisk och samhällsfokuserad turism. Det innebar att de bara anställde folk på resorten som bodde i byarna runt omkring, och framförallt från minoritetsgrupperna Karen och Shan. Resorten var ’för naturälskaren som söker det avskilda’, och det var just vad vi fick. Mitt ute i djungeln hittade vi ett paradis med de finaste små bungalowsen, med utsikt över risfält så gröna att de nästan brände i ögonen. Mitt bland risfälten fanns en härlig pool som svalkade skönt i eftermiddagssolen, samt en restaurang med lokala rätter tillagade på råvaror från trakten. Reser du till den här regionen så är några nätter här nästan ett måste, särskilt som den ligger granne med en stor nationalpark, full med både vandringsleder och vattenfall. Som om det inte vore nog kan du också få låna med dig resortens hund, som gärna följer med dig på vandringen och ser till att du inte går vilse i parken.
Bli inspirerad av vårt reseförslag i norra Thailand, där vi har inkluderat övernattning på just Fern Resort.
På minnesvärt besök hos lokala stambyar
Störst avtryck på hela resan gjorde besöken i de två stambyarna Huay Pu Keng och Muang Paem. Byarna är som att kliva in i ett levande museum över hur det är att vara en del av ett minoritetsfolk i norra Thailand. Här tog invånarna emot oss med öppna armar och stora leenden, och visade oss runt bland sina hus, i sin skola, sin festlokal och mataffär. De berättade för oss vad de livnärde sig på, vilka traditioner och seder som är viktiga för dem, hur deras speciella kläder ser ut och hur de tillverkas. Framförallt inspirerade dem oss alla när de berättade hur de lever med och av naturen, utan att inverka för mycket på miljön. De berättade om sitt fokus på hållbarhet och ekologisk odling, hur de nästan lever enbart av det naturen ger dem och hur de tar hand om växter och djur i sitt närområde. Den här dagen gav oss alla många funderingar kring hur vi lever, hur vi skulle kunna leva, och på vilket sätt besöksnäringen kan hjälpa till med att gynna lokalsamhället och de initiativ som skapas där.
En resa genom norra Thailand är så långt ifrån det Thailand som dina grannar och arbetskamrater har besökt. Det här är äkta, genuint, välkomnande och orört. Norra Thailand är för dig med en äventyrlig ådra, som älskar och värnar om naturen, och som vill få minnesvärda, kulturella upplevelser.
Vill du också uppleva ett annorlunda Thailand? Låt dig inspireras av våra många reseförslag till landets norra delar, som du givetvis kan kombinera med resten av Thailand om du önskar.
I maj 2024 gav jag mig iväg på ett riktigt äventyr till norra Thailand, där jag skulle utforska de relativt okända regionerna Lampang och Mae Hong Son, för att få lära mig om hur människorna här arbetar för en mer hållbar turism och besöksnäring.
En bekväm och väldigt enkel flygning tog mig direkt från Köpenhamn till Bangkok. Framme i Bangkok var det förmiddag, och jag ägnade den första dagen åt att sova bort jetlagen och njuta av en första, efterlängtad thairätt till lunch. På kvällen utforskade jag Bangkoks otroliga matscen tillsammans med en lokal guide, som tog oss långt bort från huvudgatorna till några väldigt lokala streetfood-serveringar. Där fick vi själva plocka på oss alla råvaror som vi ville grilla, steka och koka, och fick sen massor av olika tillagningskärl som vi själva lagade maten på vid vårt bord. Jag plockade på mig mängder av skaldjur, fisk, grönsaker, nudlar och frukter. Det var ljuvligt gott, så färskt det bara kunde bli, och kostade så gott som ingenting!
Bangkok kräver så mycket mer än en enda jetlaggad dag, men gav mig i alla fall en första (väldigt aptitlig) smak på vad Thailand skulle bjuda på de kommande dagarna.
Möte med djungelns jättar i Lampang
Morgonen efter begav vi oss till flygplatsen igen, där vi hoppade på ett bekvämt inrikesflyg till den nordliga regionen Lampang. Flyget kunde på alla sätt liknas vid västerländsk standard, resan gick snabbt och på en timme hade vi lämnat Bangkoks myller och landat mitt i grönskan och stillheten. Från flygplatsen reste vi direkt till Thai Elephant Conservation Centre. Thailand har en komplicerad historia kring elefanter och hur de har använts i jordbruk och arbete, men sedan många år tillbaka får elefanter inte användas för arbete i något slag. Alla de elefanter som i samband med den nya lagen blev övergivna av bönder och familjer blev mer eller mindre lämnade ute i naturen, där många av dem hade svårt att anpassa sig till det nya, fria livet. I den här enorma nationalparken som vi besökte bodde över hundra elefanter som behövde hjälp med anpassningen till friheten. Besökare får endast vistas i en liten del av den enorma parken på över 1 000 hektar, som i övrigt är helt tillägnad elefanterna, och för att de ska kunna leva ett så vanligt liv som möjligt i frihet. I parken arbetar veterinärer som tar hand om sjuka och skadade elefanter som bor i och runt Lampang, samt många så kallade mahouts, som bor och arbetar i parken för att se till att elefanterna har tillgång till mat och är skyddade från människor och andra djur.
Parken tar bara emot ett litet antal besökare åt gången, och vi tilläts bara bevittna elefanterna på avstånd. Här ska de få leva sitt liv ostört, och besökare får bara vara åskådare i elefanternas vardag. Det var spännande, lärorikt och charmerande att se dessa vänliga jättar lufsa runt mellan gräset på ängarna, den täta skogen och den lugna sjön där de tog sig ett bad, och det var ett fint exempel på hur landet arbetar med transformationen från fångade till fria elefanter.
Vandring bland varma källor och porlande bäckar
Dagen efter begav vi oss ut och vandrade i Chae Son National Park. Parken är framförallt känd för sina naturliga, varma källor med dess helande egenskaper, och här kunde besökare bada fötterna i det varma vattnet för att sen svalka av sig i den kalla, klara floden med bergsvatten som rann genom parken. Här gick det dessutom att hyra en egen liten badstuga för ett par timmar, ett så kallat onsen, för de som ville bada i det näringsrika vattnet i lugn och ro. Efter att ha plaskat runt i vattnet vandrade vi ett par timmar genom parken, som bjöd på höga stigningar, lummig natur, porlande bäckar och välmarkerade vandringsleder.
Parken besöks till största del av thailändare som ville uppleva naturen under några dagar. Många hade med sig egna tält som de satte upp i parken, eller bodde i enkla bungalows som fanns att hyra. Överallt satt familjer på picknickfiltar och njöt av naturen och stillheten, precis som vi svenskar gör när vi lämnar storstaden för skogen på helgerna. Ett besök här är garanterat en lokal upplevelse, som förutom en vacker park, härliga vandringsleder och inbjudande natur även ger dig möjligheten att spendera en dag eller två tillsammans med lokala familjer från närområdet.
Så långt bort från civilisationen vi kunde komma
Från nationalparken begav vi oss rakt upp i bergen, där vi körde genom kurva efter kurva på väg mot vårt nästa mål: tebyn Ban Pa Miang. Den enda nackdelen med hela denna otroliga resa var vägarna, som inte direkt var anpassade för en åksjuk person som mig. Jag knaprade en hel del åksjuketabletter och hade blicken stadigt fäst ut genom vindrutan, medan vi i sakta mak snirklade oss fram på vägarna bland bergen. Längs vägen fanns många rastplatser där vi stannade till för lite proviant, och på ett ställe blev jag tipsad om en dryck mot åksjuka – en plommonsmoothie med salt (!) i. Sötman och saltet ska tydligen hjälpa till att återställa vätskebalansen i kroppen och göra att åksjukan blir mindre påtaglig. Jag slurpade givetvis i mig en hel smoothie, och bestämde mig för att oavsett om det var placebo eller inte, så gick det faktiskt aningen lättare sen!
Väl framme i tebyn kände jag att jag nu befann mig så långt bort från Thailands välbesökta öar i söder som jag över huvud taget kunde komma. Här möttes vi av byns överhuvud, en slags borgmästare, som presenterade sig och byn han var så stolt över. Han berättade, med hjälp av en tolk, att hans by är välkänd över hela landet för att ha en av de bästa tesorterna i Thailand. Här har teplantor odlats i över 200 år, och majoriteten av byns 400 invånare arbetar på något sätt med teproduktion och odling. Utöver te så erbjuder byn också homestay för dem som vill uppleva en nordthailändsk bergsby på nära håll. Flera hus i byn erbjöd mat- och sängplats för besökare, och byn kunde stoltsera med att ha några tusen besökare per år.
Här stannar de flesta besökare vanligtvis en natt eller två, ger sig ut på vandringar i den grönskande omgivningen, somnar till ljudet av djungelns alla djur, dricker te i mängder, deltar i workshops kring teproduktion och andra lokala hantverk, och lär sig mer om hur livet i en thailändsk bergsby kan se ut. Under vår dag här hann vi följa med ut bland teodlingarna, och av arvingen till byns teplantage fick vi lära oss hur man plockar bladen, beroende på vilken typ av te man vill framställa. Vi fick också möta temästaren i by, som visade upp konsten att förvandla de nyplockade bladen till fermenterat te. Det blev inte mer avkopplande och stillsamt än såhär, och jag hade gärna stannat ett par dagar till här för att på riktigt komma ner i varv.
Bland marknadsfynd och stekta spindlar
En av kvällarna spenderade vi i Lampang stad, där helgmarknaden precis hade dukats upp på huvudgatan. Marknadsbesökarna bestod, utöver oss européer, endast av lokala thailändare, och vi väckte en del uppmärksamhet där vi strosade gatan fram, och botaniserade bland kryddor, grillade insekter, lokal konst, hantverk och färggranna kläder. Här var priserna precis så oturistiga som vi hade kunnat hoppas på, och fynden fyllde snabbt upp våra medhavda väskor. Vi avslutade kvällen på en charmig, välbesökt uteservering, med Lampangs flod flytande nedanför, en trubadur som ackompanjerade de spelande syrsorna och välsmakande mat i massor. Lampang – you had me at hello!
Paradiset för naturälskaren
Från Lampang reste vi vidare till nästa region; Mae Hong Son. Här besökte vi bland annat en keramikverkstad som har arbetat med samma produktionssätt och samma ingredienser i över 100 år. I fabriken, som har gått vidare i generationer, fick vi en intressant rundtur där vi lärde oss hur keramiken tillverkas, målas och bränns, och fick möjlighet att köpa med den kända ’kycklingskålen’ hem, som är en känd symbol för just den här regionen. Dessutom hade vi en workshop där alla fick måla sin egen keramik – en rolig aktivitet för alla åldrar!
På vårt tema kring hållbarhet spenderade vi en natt på en alldeles ljuvlig resort, Fern Resort, utanför Mae Hong Son, vars hjärtefråga var ekologisk och samhällsfokuserad turism. Det innebar att de bara anställde folk på resorten som bodde i byarna runt omkring, och framförallt från minoritetsgrupperna Karen och Shan. Resorten var ’för naturälskaren som söker det avskilda’, och det var just vad vi fick. Mitt ute i djungeln hittade vi ett paradis med de finaste små bungalowsen, med utsikt över risfält så gröna att de nästan brände i ögonen. Mitt bland risfälten fanns en härlig pool som svalkade skönt i eftermiddagssolen, samt en restaurang med lokala rätter tillagade på råvaror från trakten. Reser du till den här regionen så är några nätter här nästan ett måste, särskilt som den ligger granne med en stor nationalpark, full med både vandringsleder och vattenfall. Som om det inte vore nog kan du också få låna med dig resortens hund, som gärna följer med dig på vandringen och ser till att du inte går vilse i parken.
Bli inspirerad av vårt reseförslag i norra Thailand, där vi har inkluderat övernattning på just Fern Resort.
På minnesvärt besök hos lokala stambyar
Störst avtryck på hela resan gjorde besöken i de två stambyarna Huay Pu Keng och Muang Paem. Byarna är som att kliva in i ett levande museum över hur det är att vara en del av ett minoritetsfolk i norra Thailand. Här tog invånarna emot oss med öppna armar och stora leenden, och visade oss runt bland sina hus, i sin skola, sin festlokal och mataffär. De berättade för oss vad de livnärde sig på, vilka traditioner och seder som är viktiga för dem, hur deras speciella kläder ser ut och hur de tillverkas. Framförallt inspirerade dem oss alla när de berättade hur de lever med och av naturen, utan att inverka för mycket på miljön. De berättade om sitt fokus på hållbarhet och ekologisk odling, hur de nästan lever enbart av det naturen ger dem och hur de tar hand om växter och djur i sitt närområde. Den här dagen gav oss alla många funderingar kring hur vi lever, hur vi skulle kunna leva, och på vilket sätt besöksnäringen kan hjälpa till med att gynna lokalsamhället och de initiativ som skapas där.
En resa genom norra Thailand är så långt ifrån det Thailand som dina grannar och arbetskamrater har besökt. Det här är äkta, genuint, välkomnande och orört. Norra Thailand är för dig med en äventyrlig ådra, som älskar och värnar om naturen, och som vill få minnesvärda, kulturella upplevelser.
Vill du också uppleva ett annorlunda Thailand? Låt dig inspireras av våra många reseförslag till landets norra delar, som du givetvis kan kombinera med resten av Thailand om du önskar.
