Av Mo (#Reseintervju)
RESEINTERVJU
Kort om dig - vem är du?
Mitt namn är Mo och jag är 40 år och nyskild mor till nioåriga tvillingar. Jag är utbildad sjuksköterska men har dessvärre blivit sjuk i vad som kallas bipolärt syndrom och kan inte längre arbeta. Jag har rest i hela mitt liv men den här gången var det annorlunda eftersom nu hade jag blivit ensam, och blivit sjuk, och var nog även lite extra sårbar…
Vad inspirerade dig till att ge dig ut med ryggsäcken?
Jag har alltid varit tuff och stark, och mina resor har gått i dessa tecken genom åren – det har blivit den fattigaste delen av Indien för att arbeta, eller i Nicaragua, och arbete i Tokyo med många roliga och vilda äventyr.
Vilka länder har du besökt och vem reste du med?
Jag väljer att berätta om min senaste tur, då jag var på soloresa. Detta var min skilsmässo- och finn-dig-själv-tur – ”Lost in Laos”! Jag bokade via Jysk eftersom jag rest med dem tidigare och alltid älskat deras personliga stil.
Jag skulle vara borta i 18 dagar och starta i Bangkok med ett par dagar för mig själv, älskar den här stan. Därefter skulle jag ansluta mig till en liten grupp från en resebyrå som heter G Adventures och ihop med dem sedan fara upp för Mekongfloden genom Laos och vidare till Vietnam och därefter flyga till Hanoi, där jag dessvärre skulle hoppa av medan gruppen fortsatte till Kambodja. Turen var i National Geographic-anda (korr ”Geografic”) – kultur, historia, natur. Vi var åtta i gruppen från hela världen. Jag var yngst.
Eftersom jag har rest i hela mitt liv är jag aldrig orolig över att vara ensam i en storstad och definitivt inte Bangkok. Mitt bästa råd är att vara nyfiken och tillmötesgående och att uppföra sig ordentligt. Trots att jag varken kan thai eller spanska eller kinesiska så kommer man långt med leenden och ödmjukhet och hyfs. Speciellt i Asien där jag rest mycket så är ens kroppsspråk viktigt; vi är ofta större än vad de är och kan lätt verka dominerande och hotfulla.
Ett exempel kan vara på en marknad där det förväntas att man prutar på priset vilket jag också gör och även är ganska bra på det. Det är viktigt att man kan växelkursen så att man har ett hum om sakernas värde. Är det handgjorda föremål som någon har spenderat lång tid på att framställa så är det djupt respektlöst att pruta ner dem till förolämpande nivå. Säljer de å andra sidan plastprylar från Kina så är det mera okay att vara lite cynisk. Men igen, hyfs är alltid bra, och hövlighet gentemot de lokala. Det får man igen hundrafalt, möjligen med undantag av Chinatown, men det är en annan och ganska dråplig historia…
Hur länge är du som regel borta och hur ofta reser du?
Jag gillar att vara borta i minst tre veckor. Det ger mig tid att finna en rytm på stället jag befinner mig, speciellt om där blir tidsskillnad. Jag reser så ofta jag kan komma iväg, också gärna i jobbsammanhang.
Ditt bästa restips/råd, om man ska ge sig ut som backpacker för första gången?
For mig handlar resan om alla sinnen – kultur, natur, dofter, mat. Jag har alltid sett till att besöka så många lokala supermarkets som möjligt. Då ser jag vad folk köper och äter och så köper jag samma – jag provar gärna så mycket lokal mat som möjligt. Sjuk har jag varit förvånansvärt få gånger, jag minns två tillfällen på över 20 resor under 25 år.
Jag äter allt så länge det luktar okay, jag tvättar händerna och har spritservetter med mig. Jag har alltid elektrolyter med som jag köper i pulverform på apoteket, om jag skulle råka ut för uttorkning. Jag har alltid en mindre hemmaapotek med mig, ofta hopsatt av produkter som jag köper på plats. De flesta länder har utmärkta apotek, ofta med både större och billigare utbud än hemma i Skandinavien.
Ditt bästa packningsråd, och vad reser du aldrig utan?
När jag packar så börjar jag inifrån och går utåt. Jag packar alltid för mycket och gör tre ompackningar innan det är klart.
Jag packar underkläder och strumpor som jag sedan kan kasta. Och bara en minimal mängd av schampo, tvål och tandkräm. Sedan köper jag mer på plats.
Ett fåtal saker har jag alltid med: pannlampa, sidensovsäck, medicin, telefon.
Jag har inget med av värde.
Alltid en omgång av något snyggt. Man vet aldrig när det kan bli fest.
Sidenkläder är trevligt och lätt.
Strunta i solkrämen. Den finns att köpa på plats.
Varför är det så härligt att resa i ryggsäck?
Ryggsäck är bra eftersom du är fri och för att det går snabbt och lätt. Du kan röra dig ledigt hela tiden. Med koffert måste du hela tiden hålla koll.
Hur får du tid och pengar till att realisera drömmen?
Det kan vara dyrt att resa men jag tycker att med Jysk så har vi alltid hittat en bra lösning. Och kan man bara kompromissa med hotell och transport så kan man se väldigt mycket av världen för inte särskilt stora pengar. Det handlar mycket om vilja. Bara man vill så hittar man en lösning.
Vilka förberedelser gör du normalt innan en resa?
Ska du vara hemifrån länge och särskilt om det är första gången så tycker jag att du ska ta med något som påminner dig om livet därhemma. Jag har med mig en halskedja med foton på mina två flickor samt ett stort paket med mitt favoritte. Det hjälper om det blir jobbigt eller om man får hemlängtan.
På den tiden när jag reste iväg som ung så var där fortfarande många platser som var nya och oexploaterade, vilket inte längre är fallet, vilket jag tycker är synd för dagens unga. Till er vill jag ändå säga att ni ska försöka resa långt ut och uppleva kulturen från den platsen och leva i miljön och sätta värde och respekt på det som fortfarande återstår.
Sedan kan ni dra iväg till Ibiza och festa loss, sådant är minst lika viktigt.
Vilka länder står på sin ”bucket list” och vad lägger du störst vikt på när du väljer en destination?
Min lista är oändlig eftersom jag vill åka överallt där det finns möjligheter. Idag blir det inte lika mycket som det brukade man mina minnen är i gengäld många, många.
Vilket är ditt bästa personliga resminne eller din roligaste resehistoria?
Jag har haft med mig barnen, även när vi har rest i ryggsäck, och det har varit så lätt och smärtfritt, mycket för att vi i förväg talade om för dem hur det skulle vara och så blev det också. Vi har haft det väldigt fint och skoj, bland annat en fin treveckorstur till tropikerna när flickorna var åtta.
Roligast var nog vid ett tillfälle när vi satt i en pickupbil ihop med en stor grupp och hade åkt och åkt, det var långt. Min dotter Hanna blev ganska lätt åksjuk och vid ett tillfälle vevade hon ner bilrutan och stack i lugn och ro ut huvudet och spydde. Därefter vevade hon upp rutan igen, torkade munnen och bad om ett tuggummi. Alla vuxna i bilen höll på att gå av på mitten av skratt. Bra tufft för en backpacker på åtta.
Tack till Mo för att du delade din resglädje med oss andra.
Kort om dig - vem är du?
Mitt namn är Mo och jag är 40 år och nyskild mor till nioåriga tvillingar. Jag är utbildad sjuksköterska men har dessvärre blivit sjuk i vad som kallas bipolärt syndrom och kan inte längre arbeta. Jag har rest i hela mitt liv men den här gången var det annorlunda eftersom nu hade jag blivit ensam, och blivit sjuk, och var nog även lite extra sårbar…
Vad inspirerade dig till att ge dig ut med ryggsäcken?
Jag har alltid varit tuff och stark, och mina resor har gått i dessa tecken genom åren – det har blivit den fattigaste delen av Indien för att arbeta, eller i Nicaragua, och arbete i Tokyo med många roliga och vilda äventyr.
Vilka länder har du besökt och vem reste du med?
Jag väljer att berätta om min senaste tur, då jag var på soloresa. Detta var min skilsmässo- och finn-dig-själv-tur – ”Lost in Laos”! Jag bokade via Jysk eftersom jag rest med dem tidigare och alltid älskat deras personliga stil.
Jag skulle vara borta i 18 dagar och starta i Bangkok med ett par dagar för mig själv, älskar den här stan. Därefter skulle jag ansluta mig till en liten grupp från en resebyrå som heter G Adventures och ihop med dem sedan fara upp för Mekongfloden genom Laos och vidare till Vietnam och därefter flyga till Hanoi, där jag dessvärre skulle hoppa av medan gruppen fortsatte till Kambodja. Turen var i National Geographic-anda (korr ”Geografic”) – kultur, historia, natur. Vi var åtta i gruppen från hela världen. Jag var yngst.
Eftersom jag har rest i hela mitt liv är jag aldrig orolig över att vara ensam i en storstad och definitivt inte Bangkok. Mitt bästa råd är att vara nyfiken och tillmötesgående och att uppföra sig ordentligt. Trots att jag varken kan thai eller spanska eller kinesiska så kommer man långt med leenden och ödmjukhet och hyfs. Speciellt i Asien där jag rest mycket så är ens kroppsspråk viktigt; vi är ofta större än vad de är och kan lätt verka dominerande och hotfulla.
Ett exempel kan vara på en marknad där det förväntas att man prutar på priset vilket jag också gör och även är ganska bra på det. Det är viktigt att man kan växelkursen så att man har ett hum om sakernas värde. Är det handgjorda föremål som någon har spenderat lång tid på att framställa så är det djupt respektlöst att pruta ner dem till förolämpande nivå. Säljer de å andra sidan plastprylar från Kina så är det mera okay att vara lite cynisk. Men igen, hyfs är alltid bra, och hövlighet gentemot de lokala. Det får man igen hundrafalt, möjligen med undantag av Chinatown, men det är en annan och ganska dråplig historia…
Hur länge är du som regel borta och hur ofta reser du?
Jag gillar att vara borta i minst tre veckor. Det ger mig tid att finna en rytm på stället jag befinner mig, speciellt om där blir tidsskillnad. Jag reser så ofta jag kan komma iväg, också gärna i jobbsammanhang.
Ditt bästa restips/råd, om man ska ge sig ut som backpacker för första gången?
For mig handlar resan om alla sinnen – kultur, natur, dofter, mat. Jag har alltid sett till att besöka så många lokala supermarkets som möjligt. Då ser jag vad folk köper och äter och så köper jag samma – jag provar gärna så mycket lokal mat som möjligt. Sjuk har jag varit förvånansvärt få gånger, jag minns två tillfällen på över 20 resor under 25 år.
Jag äter allt så länge det luktar okay, jag tvättar händerna och har spritservetter med mig. Jag har alltid elektrolyter med som jag köper i pulverform på apoteket, om jag skulle råka ut för uttorkning. Jag har alltid en mindre hemmaapotek med mig, ofta hopsatt av produkter som jag köper på plats. De flesta länder har utmärkta apotek, ofta med både större och billigare utbud än hemma i Skandinavien.
Ditt bästa packningsråd, och vad reser du aldrig utan?
När jag packar så börjar jag inifrån och går utåt. Jag packar alltid för mycket och gör tre ompackningar innan det är klart.
Jag packar underkläder och strumpor som jag sedan kan kasta. Och bara en minimal mängd av schampo, tvål och tandkräm. Sedan köper jag mer på plats.
Ett fåtal saker har jag alltid med: pannlampa, sidensovsäck, medicin, telefon.
Jag har inget med av värde.
Alltid en omgång av något snyggt. Man vet aldrig när det kan bli fest.
Sidenkläder är trevligt och lätt.
Strunta i solkrämen. Den finns att köpa på plats.
Varför är det så härligt att resa i ryggsäck?
Ryggsäck är bra eftersom du är fri och för att det går snabbt och lätt. Du kan röra dig ledigt hela tiden. Med koffert måste du hela tiden hålla koll.
Hur får du tid och pengar till att realisera drömmen?
Det kan vara dyrt att resa men jag tycker att med Jysk så har vi alltid hittat en bra lösning. Och kan man bara kompromissa med hotell och transport så kan man se väldigt mycket av världen för inte särskilt stora pengar. Det handlar mycket om vilja. Bara man vill så hittar man en lösning.
Vilka förberedelser gör du normalt innan en resa?
Ska du vara hemifrån länge och särskilt om det är första gången så tycker jag att du ska ta med något som påminner dig om livet därhemma. Jag har med mig en halskedja med foton på mina två flickor samt ett stort paket med mitt favoritte. Det hjälper om det blir jobbigt eller om man får hemlängtan.
På den tiden när jag reste iväg som ung så var där fortfarande många platser som var nya och oexploaterade, vilket inte längre är fallet, vilket jag tycker är synd för dagens unga. Till er vill jag ändå säga att ni ska försöka resa långt ut och uppleva kulturen från den platsen och leva i miljön och sätta värde och respekt på det som fortfarande återstår.
Sedan kan ni dra iväg till Ibiza och festa loss, sådant är minst lika viktigt.
Vilka länder står på sin ”bucket list” och vad lägger du störst vikt på när du väljer en destination?
Min lista är oändlig eftersom jag vill åka överallt där det finns möjligheter. Idag blir det inte lika mycket som det brukade man mina minnen är i gengäld många, många.
Vilket är ditt bästa personliga resminne eller din roligaste resehistoria?
Jag har haft med mig barnen, även när vi har rest i ryggsäck, och det har varit så lätt och smärtfritt, mycket för att vi i förväg talade om för dem hur det skulle vara och så blev det också. Vi har haft det väldigt fint och skoj, bland annat en fin treveckorstur till tropikerna när flickorna var åtta.
Roligast var nog vid ett tillfälle när vi satt i en pickupbil ihop med en stor grupp och hade åkt och åkt, det var långt. Min dotter Hanna blev ganska lätt åksjuk och vid ett tillfälle vevade hon ner bilrutan och stack i lugn och ro ut huvudet och spydde. Därefter vevade hon upp rutan igen, torkade munnen och bad om ett tuggummi. Alla vuxna i bilen höll på att gå av på mitten av skratt. Bra tufft för en backpacker på åtta.
Tack till Mo för att du delade din resglädje med oss andra.
