Av Kim Nielsen
Vi startade i Mexico City, där vi valde att släntra runt och använda tiden till att insupa lite mexikansk kultur. Mexikos huvudstad ligger på cirka 2200 meters höjd så det gäller att vara försiktig och inte överanstränga sig. En restid på sammanlagt 18 timmar gör ju också sitt för att man ska bli lite trött.
Vi fick i alla fall tid till att ta en tur till Teotihuacán, den gamla aztekstaden med de berömda pyramiderna uppkallade efter solen och månen, innan resan gick vidare till Oaxaca. Denna stad är ett riktigt måste med sina små mysiga kullerstensgator och sin vackra arkitektur. Det vimlar av små restauranger, de flesta kring det livliga Zócalo-torget, där man även finner hektisk köp- och säljaktivitet av varor av alla de slag.
Från Oaxaca utgår åtskilliga endagsturer till bland annat det arkeologiska utgrävningsområdet Monte Albán och till de många Mezcal-bryggerierna. Mezcal är en slags tequila, men med annorlunda smak. Ett par är ganska goda men de flesta smakar gräsligt. Här är också en uppsjö av marknader med försäljning av allt från torkade gräshoppor (med chilismak såklart) till barndopsdräkter.
Därifrån gick turen till Mazunte, en läcker liten strand vid Stilla havet där det gick väldigt fint att bara slappna av, surfa eller att titta på havssköldpaddor och delfiner. När vinden avtog och värmen tilltog for vi vidare till San Cristóbal de las Casas, som ligger i bergen och är en bra bit svalare.
San Cristóbal liknar mycket Oaxaca med små trivsamma gator med ett pärlband av bra restauranger, och med mycket turister. En vacker stad att bara driva runt i är det verkligen. Faller andan på så finns det härliga ridturer till San Juan Chamula, en liten indianort med en mycket speciell kyrka där lokalbefolkningen sitter och ber samtidigt som de dricker posh, en lokal spritsort gjord på sockerrör. Bilder får dessvärre inte tas, vilket givetvis respekteras.
Vi tog därefter en arrangerad tur till Palenque för att se de två vattenfallen Agua Azul och Misol Há. Misol Há är det mindre av dem medan Agua Azul var både stort och underbart vackert och ännu ett verkligt måste på resan. Dessutom ligger det perfekt till på resvägen så missa inte att stanna till här.
Vi styrde kosan mot Lacanjã, som ligger i djungeln nära intill Guatemala och som är en helt fantastisk plats. Här bodde vi i en öppen hydda direkt intill floden med superutsikt och stannade i två dagar. Vi började med att besöka mayastaden Yaxchilán som inte alls är lika full av folk som till exempel Palenque eller Chichén Itzá. Med sin belägenhet mitt i djungeln och till det konstanta ljudet av vrålaporna (som vi också såg emellanåt) blev detta till en av resans absoluta höjdpunkter. Man färdas för övrigt på floden mellan Mexiko och Guatemala, och här kan man se ett par krokodiler mellan varven ifall man har lite tur.
Den andra dagen tog de lokala indianerna med oss ut till ett vattenfall på 30 meters bredd och åtta meters höjd, där vi efter en timmas vandring genom djungeln fick möjlighet att bada, slappna av, njuta av naturen och titta närmare på de många vackra fjärilarna som Mexiko bjuder generöst på. Allt detta hade vi helt för oss själva. Helt fantastiskt.
Vi åkte tillbaka till Palenque för att se ruinerna i denna säkert tjusigaste av mayastäder. Platsen omgärdas av maffig djungel men är ändå lättare att komma till än till exempel Yaxchilán. Turisterna här är därmed också många.
Vi styrde vidare mot karibiskt håll, närmare bestämt Tulum på östra Yucatánhalvön, ännu ett ställe att absolut inte missa. Läckert turkosblått vatten, vita sandstränder, massor av avslappning och lite snorkling stod på det perfekta programmet. Vi passade även på att åka och se den historiska staden Chichén Itzá, nyss upptagen bland världens moderna sju underverk. Det är minst lika imponerande som Palenque och om man bor vid kusten kan hela turen göras på en dag.
Hemresan gick från Cancún med underbara fjärilar kvar i blicken, sköna vrålapor i öronen och tack och lov nästan ingen Mezcal alls i magen.
Vi fick i alla fall tid till att ta en tur till Teotihuacán, den gamla aztekstaden med de berömda pyramiderna uppkallade efter solen och månen, innan resan gick vidare till Oaxaca. Denna stad är ett riktigt måste med sina små mysiga kullerstensgator och sin vackra arkitektur. Det vimlar av små restauranger, de flesta kring det livliga Zócalo-torget, där man även finner hektisk köp- och säljaktivitet av varor av alla de slag.
Från Oaxaca utgår åtskilliga endagsturer till bland annat det arkeologiska utgrävningsområdet Monte Albán och till de många Mezcal-bryggerierna. Mezcal är en slags tequila, men med annorlunda smak. Ett par är ganska goda men de flesta smakar gräsligt. Här är också en uppsjö av marknader med försäljning av allt från torkade gräshoppor (med chilismak såklart) till barndopsdräkter.
Därifrån gick turen till Mazunte, en läcker liten strand vid Stilla havet där det gick väldigt fint att bara slappna av, surfa eller att titta på havssköldpaddor och delfiner. När vinden avtog och värmen tilltog for vi vidare till San Cristóbal de las Casas, som ligger i bergen och är en bra bit svalare.
San Cristóbal liknar mycket Oaxaca med små trivsamma gator med ett pärlband av bra restauranger, och med mycket turister. En vacker stad att bara driva runt i är det verkligen. Faller andan på så finns det härliga ridturer till San Juan Chamula, en liten indianort med en mycket speciell kyrka där lokalbefolkningen sitter och ber samtidigt som de dricker posh, en lokal spritsort gjord på sockerrör. Bilder får dessvärre inte tas, vilket givetvis respekteras.
Vi tog därefter en arrangerad tur till Palenque för att se de två vattenfallen Agua Azul och Misol Há. Misol Há är det mindre av dem medan Agua Azul var både stort och underbart vackert och ännu ett verkligt måste på resan. Dessutom ligger det perfekt till på resvägen så missa inte att stanna till här.
Vi styrde kosan mot Lacanjã, som ligger i djungeln nära intill Guatemala och som är en helt fantastisk plats. Här bodde vi i en öppen hydda direkt intill floden med superutsikt och stannade i två dagar. Vi började med att besöka mayastaden Yaxchilán som inte alls är lika full av folk som till exempel Palenque eller Chichén Itzá. Med sin belägenhet mitt i djungeln och till det konstanta ljudet av vrålaporna (som vi också såg emellanåt) blev detta till en av resans absoluta höjdpunkter. Man färdas för övrigt på floden mellan Mexiko och Guatemala, och här kan man se ett par krokodiler mellan varven ifall man har lite tur.
Den andra dagen tog de lokala indianerna med oss ut till ett vattenfall på 30 meters bredd och åtta meters höjd, där vi efter en timmas vandring genom djungeln fick möjlighet att bada, slappna av, njuta av naturen och titta närmare på de många vackra fjärilarna som Mexiko bjuder generöst på. Allt detta hade vi helt för oss själva. Helt fantastiskt.
Vi åkte tillbaka till Palenque för att se ruinerna i denna säkert tjusigaste av mayastäder. Platsen omgärdas av maffig djungel men är ändå lättare att komma till än till exempel Yaxchilán. Turisterna här är därmed också många.
Vi styrde vidare mot karibiskt håll, närmare bestämt Tulum på östra Yucatánhalvön, ännu ett ställe att absolut inte missa. Läckert turkosblått vatten, vita sandstränder, massor av avslappning och lite snorkling stod på det perfekta programmet. Vi passade även på att åka och se den historiska staden Chichén Itzá, nyss upptagen bland världens moderna sju underverk. Det är minst lika imponerande som Palenque och om man bor vid kusten kan hela turen göras på en dag.
Hemresan gick från Cancún med underbara fjärilar kvar i blicken, sköna vrålapor i öronen och tack och lov nästan ingen Mezcal alls i magen.
